Vad är GHG-protokollet?

Greenhouse Gas (GHG) Protocol är världens mest använda ramverk för att mäta och hantera utsläpp av växthusgaser. Det utvecklades i samarbete mellan World Resources Institute (WRI) och World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) och lanserades första gången 2001. Sedan dess har det blivit den globala standarden för företagens koldioxidredovisning.

GHG-protokollets kärna är att erbjuda ett gemensamt språk för klimatpåverkan. Precis som finansiella redovisningsstandarder gör det möjligt för företag att konsekvent följa upp och rapportera finansiella resultat, ger GHG-protokollet regler och vägledning för att kvantifiera utsläpp. Detta säkerställer att resultaten är transparenta, jämförbara och trovärdiga över branscher, regioner och rapporteringssystem.

Ramverket omfattar de sex växthusgaser som erkänns i Kyotoprotokollet: koldioxid (CO₂), metan (CH₄), dikväveoxid (N₂O), fluorkolväten (HFC), perfluorkolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF₆). För att tydliggöra var utsläppen uppstår introducerade protokollet de nu allmänt använda begreppen Scope 1, 2 och 3.

Scope 1: Direkta utsläpp

Scope 1 omfattar alla utsläpp av växthusgaser som kommer direkt från källor som företaget äger eller kontrollerar. Dessa är enklast att mäta eftersom de sker inom organisationens egna gränser.

Exempel:

• Bränsle som förbrukas i företagets egna fordon.
• Förbränning i pannor, ugnar eller turbiner.
• Processutsläpp från kemisk produktion eller tillverkningsutrustning.

Om företaget kontrollerar källan till utsläppen, hör de till Scope 1.

Scope 2: Indirekta energirelaterade utsläpp

Scope 2 omfattar indirekta utsläpp från produktionen av inköpt energi som företaget använder. Även om utsläppen sker på kraftverket och inte i företagets egna lokaler, tillskrivs de det företag som förbrukar energin.

Detta omfattar typiskt:

• Inköpt el.
• Inköpt värme, ånga eller kyla.

Scope 3: Värdekedjans utsläpp

Scope 3 är den bredaste kategorin och omfattar alla andra indirekta utsläpp som sker utanför företagets direkta verksamhet, men som uppstår på grund av dess aktiviteter, både uppströms (leverantörsledet) och nedströms (kundledet) i värdekedjan.

• Uppströms: inköpta varor och tjänster, kapitalvaror, transporter, avfall, affärsresor och pendling.
• Nedströms: produktanvändning, avfallshantering, vidaretransporter, investeringar och franchising.

Scope 3-utsläpp utgör ofta den största delen av ett företags totala klimatavtryck.

GHG-protokollet definierar 15 Scope 3-kategorier, som också används i VSME-rapporten:

• Inköpta varor och tjänster
• Kapitalvaror
• Bränsle- och energirelaterade aktiviteter (ej inkluderade i Scope 1 eller 2)
• Uppströms transporter och distribution
• Avfall från verksamheten
• Affärsresor
• Anställdas pendling
• Uppströms leasade tillgångar
• Nedströms transporter och distribution
• Vidareförädling av sålda produkter
• Användning av sålda produkter
• Sluthantering av sålda produkter
• Nedströms leasade tillgångar
• Franchising
• Investeringar

Dessa kategorier ger ett enhetligt sätt att rapportera och hjälper företag att identifiera var de mest betydande klimatpåverkan i värdekedjan uppstår.

Eftersom Scope 3 omfattar hela leverantörskedjan och produkternas livscykel kräver mätning och minskning samarbete med leverantörer, kunder och partners.

Med Ailas koldioxidkalkylator blir klimatberäkning enkelt och transparent

Vi har lanserat Ailas CO₂-kalkylator för att underlätta företagens klimatberäkning och komplettera Ailas VSME-rapporteringsverktyg. Med Ailas kalkylator och dess färdiga utsläppsfaktorer blir det enkelt och transparent att beräkna utsläpp i enlighet med GHG-protokollet.

Ta i bruk Ailas koldioxidkalkylator redan idag!